Saltbränning

En saltbränning är 10-12 timmers koncentrerat samarbete med elden. Det är slitsamt men fantastiskt. Man lär sig från bränning till bränning, men full koll har man alldrig. Väder, vind, veden och elden varierar från gång till gång liksom sättningen i ugnen. Och hur det blev vet man alldrig förrän man öppnar ugnen. Det är lite som att öppna julklappar, ibland får man precis det man önskat sig, ibland blir man besviken men det händer också att det man fått av elden är ännu mer häftigt än man kunnat föreställa sig därför att man alldrig sett något liknande! Inte undra på att jag blivit besatt av detta.

	När det är vedbränning som gäller räcker det inte med att jobba med lera, det behöver jobbas med ved också. Jag har hidtils använt blandved, mest björk och det går åt nästan en kubikmeter ved till en bränning. Vi har veden på pallar som vi enkelt flyttar med hjälp av traktor med pallgafflar. Veden til saltugnen behöver vara något finare kluven an ...
	Det tar en hel dag att sätta ugnen innan det är dags för bränning. Hyllorna i ugnen och allt annat sättmatrial ska behandlas med skyddande aluminiumoxid och olika ställen i ugnen är olika bra för olika engober och leror, så allt behöver pusslas ihop för att hamna på så bra ställe som möjligt. Jag eldar en liten upptorkningsbrasa under ett par timma ...
	Nästa morgon börjar bränningen. Jag försöker hålla en jämn temperaturstigning på 150 grader i timmen. Jag låter temperaturen ligga still runt 800 grader under ca en timme. 8-9 timmar efter start är ugnen uppe i 1250 grader.
	Upp till ca 1000 grader låter jag det bränna ut ganska väl innan jag lägger på mer ved, men från 1000 - ca 1150 reduceras det, vilket innebär syrebrist i ugnen för att få önskat färg på godset. Syrebrist fås genom att ha lite för lite syre i förhållande till vad som behövs för optimal förbränning. Syrebristen syns på rökens färg: dåligt förbrända k ...
	Saltet (koksalt) tillsätter jag vid ca 1250 grader genom att fylla saltet i ett vinkeljärn som jag sticker in genom en liten öppning och "tipper av". Då fräser det till och saltet förångas och volymen på saltet ökar kraftigt på kort tid vilket orsaker högt tryck inne i ugnen. Trycket medverkar till att saltet fördelas in mellan keramiksakerna.
	Natrium från saltet reagerar med aluminium och silicium som finns i leran (och i stenarna som ugnen är byggd av) och det bildas en stark glasyr (natriumaluminiumsilikat). Resterna, altså natriumioner som blivit över och cloridioner reagerar med varandra och med luftens fukt och det bildas ett vitt moln av koksalt och saltsyra.
	Jag saltar 5-8 gångar med totalt ca 3 kilo salt utspridd över ca 1 timme. Efter sista saltning håller jag kvar temperaturen runt ca 1280 ca en timme till, med så ren (oxiderande) bränning som möjligt. Härefter snabbkylls ugnen genom att öppna eldningsluckorna och spjället till temperaturen kommit ner under 1000 grader.
	Sedan stänger jag igen alla luckor och spjället och försöker tålamodigt vänta i 48 timmar till temperaturen är nere under 90 grader innan jag öppnar. (sanningen är att jag springer runt ugnen som katten runt varma gröten och lyser in genom smågluggarna med ficklampa för att se om jag ser något...)